Mieli 2.0 – nytt nationellt program för psykisk hälsa

Mieli 2.0 – nytt nationellt program för psykisk hälsa

Riksdagens mentalhälsopolitiska delegation har kommit med ett yttrande som gäller ett nytt nationellt program för psykisk hälsa och missbruksarbete:

Mieli 2.0 – nytt nationellt program för psykisk hälsa och missbruksarbete till år 2025

Bakgrund

Perioden för föregående nationella program för psykisk hälsa och missbruksarbete, Mieli 2009, tog slut vid utgången av 2015. För närvarande finns inga nationella riktlinjer inom psykisk hälsa.

Mieli 2.0 är inte ett projekt, utan ett tvärsektorielltprogram som strävar till förändra strukturer. Programmet har som syfte att förebygga marginalisering och inriktar sig på bakgrundsfaktorer till rusmedelsbruk och psykisk hälsa. Programmet skjuter också tyngdpunkten till tidigare insatser och utgår från människan själv. Mieli 2.0 stöder genomförandet av riksdagens jubileumsbeslut till förmån för barnens välbefinnande och jämlika utveckling.

Finlands framgångar och konkurrenskraft är beroende av finländarnas psykiska hälsa. Förändringarna i arbetslivet ställer krav på den psykiska hälsan hos befolkningen i arbetsför ålder. Psykisk ohälsa utgör en allt större andel av sjukdomsbördan hos finländarna. Var fjärde sjukledighetsdag beror på psykisk ohälsa. Hälften av pensioneringarna på grund av arbetsoförmåga grundar sig på psykisk hälsa och andelen växer. Psykiska ohälsa är den mest centrala faktorn i marginalisering. Kostnaderna för psykisk ohälsa är ca sex miljarder per år, men inkörsportar till arbetslivet finns inte att tillgå för de delvis arbetsföra. Alkohollagens ändringar kommer mycket sannolikt att öka på kostnaderna. Om pensioneringarna på grund av arbetsoförmåga skulle minska med 10–15 procent, skulle BNP förstärkas med 0,3–0,5 procent. Kapitalet som investerats i främjande av psykisk hälsa återbetalar sig mångfaldigt.

Trots den växande betydelsen av psykisk ohälsa, styrs en allt mindre andel av hälsovårdsutgifterna till mentalvården. År 2000 var mentalvårdens andel 6,0% och år 2015 endast 4,3%. Satsningen på mentalvården har minskat samtidigt som den psykiska ohälsans relativa betydelse har vuxit. Mentalvården och missbrukstjänsterna fördelar sig inte rättvist regionalt, per befolkningsgrupp eller per diagnosgrupp. Tillgången till tjänster i rätt tid och tjänsternas integration är bristfälliga. Kamratstöd och erfarenhetsexpertis är befintliga resurser som inte utnyttjas. I brist på hjälp i tid blir människors problem mer komplicerade och utdragna, och utgifterna ökar.

Tyngdpunktsförskjutningen mot främjande och förebyggande verksamhet släpar efter, och kommunernas åtgärder för främjande av psykisk hälsa är fåtaliga. Arbetet för psykisk hälsa och missbruksarbetet saknar som helhet strategisk styrning. Förvaltnings- och vårdreformen skapar möjligheter, men också hot.

Förslag till programinnehåll

Främjande av psykisk hälsa i ett livsspann
Kompetens inom psykisk hälsa som medborgarfärdighet
Arbete mot stigmatisering och diskriminering
Miljöer som stöder barns och ungas utveckling  
Främjande av psykisk hälsa i arbetslivet
Främjande av äldre personers psykiska hälsa
Utvärdering av beslutens inverkan på den psykiska hälsan
Lyckomätare och mätare av livstillfredsställelse ska utgöra delar av befolkningens hälsas uppföljning.

Förebygga problem
Föräldrastöd för förebyggande av överföring av problem mellan generationer
Förebyggande av marginalisering
Förebyggande program mot självmord
Förebyggande av ensamhet
Nya finansieringsmodeller för förebyggande arbete

Människan i fokus
Integrering av erfarenhetsexpertis i mental- och missbrukarvården
Vårdtjänster på flerpartsbas, där ideella föreningars tjänster ingår
Förverkligande av sociala rättigheter
Jämlik rätt till förmåner och till valfrihet
Kundtillfredsställelse som central kvalitetsindikator

Från reaktiva tjänster till tidigt stöd
Utvecklande av tröskellösa tjänster
Fungerande mentalvård och missbrukartjänster på basnivå (i social- och hälsovårdscentraler)
Omedelbar tillgång till psykoterapi
Säkerställande av tillgång till läkemedelsfria vårdalternativ
Utveckling av alternativ till sjukhusvård
Integration av tjänster samt personliga ombud
En dörr in även vid mångfacetterade problem
Tagande i bruk av effektiva, även digitala, insatser