Vår YAM-medarbetare Sofies tankar och erfarenheter kring YAM-projektet!

YAM - en lätt lösning på ett svårt problem?

Efter att ha jobbat inom psykiatrin under många år har jag det senaste året drivit egen mottagning med min kollega. På vår mottagning träffar vi barn, ungdomar, familjer, föräldrar, unga vuxna och till och med pensionärer som behöver stöd i sin psykiska hälsa eller med utmaningar i relationerna. Sedan hösten 2021 har jag dessutom fått vara delaktig i YAM-projektet tillsammans med Psykosociala förbundets YAM-instruktörer Ann-Charlott och Camilla.

I mitt jobb har jag under åren mött personer i olika skeden av livet och med olika typer av måenden. Frågor som jag och mina kollegor ständigt brottas med är ”varför tar det så länge att få hjälp?” och ”hur kan man jobba mer förebyggande?”. För de som följt samhällsdebatten om psykisk hälsa under de senaste åren är detta säkert frågor som är bekanta och som återkommit i den offentliga debatten, inom föreningar, hos privata aktörer och även i vardagsdiskussioner.

De flesta, allt från beslutsfattare och sakkunniga till ungdomarna själva och deras närstående, verkar också vara väldigt överens om att vi ska satsa på barn och unga och stöda deras mående och utveckla modeller och strategier som förbättrar välmåendet för denna grupp. Trots välviljan och debatterna visar många rapporter att illamåendet ökar och nästan hälften av de unga upplever att deras mående har försämrats ytterligare under coronapandemin (Lapsen ääni 2021, Pelastakaa lapset ry).

När professionella tillfrågas vad de tror att det skulle behövas mer av för att stöda och stärka barns och ungas välmående tror jag att de flesta skulle hålla med om att förebyggande arbete är en korrekt långsiktig satsning. Under nuvarande regering har man gjort upp en nationell strategi för psykisk hälsa (2020-2030) där två av de fem prioriteringarna är att bygga upp barns och ungas psykiska hälsa i vardagen och rätten till psykisk hälsa. Generaliserar man utifrån dessa prioriteringar borde varje ung individ få information om vad psykisk hälsa är, hur man tar hand om sin psykiska hälsa och hur man hanterar psykisk ohälsa.

Var är det då det går fel och vad kan man göra? Listan på åtgärder kunde säkert göras lång och en politiskt diskussion behövs absolut men i min text tänkte jag fokusera på en åtgärd, som redan är på gång och uppvisar goda resultat.

YAM- Youth Aware of Mental Health är ett program utvecklat för skolelever som främjar diskussion och utvecklar färdigheter för att möta livets svårigheter och öka kunskap om psykisk hälsa genom information om psykiskt hälsofrämjande livsstilar och hur man kan hjälpa sig själv och sina kompisar (https://ki.se/nasp/youth-aware-of-mental-health-yam).

YAM är ett program som främjar psykisk hälsa och förebygger psykisk ohälsa. Under det läsår jag fått delta i YAM-lektionerna i Jakobstadsregionens högstadieskolor kan jag med stark stämma konstatera att man fyllt ut en tydlig lucka.

En styrka med hur man lagt upp arbetet med YAM i Jakobstadregionen är att man satsat på att nå ut till alla elever i åk 8, en tid som vanligen kan vara problematisk för många ungdomar. Informationen når ut i exakt rätt tidpunkt och når dessutom alla, vilket i tider av effektivisering kan ses som ett stort plus. Många är de lektioner då jag konstaterat att samma information ges till de elever som går i enskilda samtal inom t.ex. elevhälsan, men de är bara en bråkdel av eleverna i en högstadieskola, vilket gjort att en stor del av eleverna blivit utan information om hur ta hand om sig själv. Tyvärr verkar många ungdomar ha väldigt lite information om hur de kan påverka sin vardag och ta hand om sin hälsa, såväl fysiska som psykiska. En stor del av lektionerna gick åt till diskussioner kring just detta och att öppna upp kring missförstånd och vanliga myter.

Informationen ungdomarna får i YAM är granskad, tillförlitlig och baserad på forskning. Den levereras dessutom på ett lättillgängligt sätt där man uppmuntras till diskussion. Att komma in i skolorna som utomstående person, det vill säga inte tillhöra skolans ordinarie personal, har också tillfört något i dynamiken. Stämningen i klasserna har varit lättsam redan från början och ungdomarna har kunnat ta upp sådant som berör deras skolgång och relationer både i och utanför skolan.

Kritik och farhågor som jag hört från föräldra- och lärarhåll under den tid jag varit delaktig är en oro för att skapa psykisk ohälsa genom att diskutera öppet om det samt en rädsla för att skrämma ungdomar genom att inte ”sugarcoata” information. Båda dessa orostankar är myter som länge figurerat i diskussionen om psykiskt mående. Vi vet att öppen, saklig och lättillgänglig information är en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna, oavsett ålder. Diskussionerna i klassrummen leds också av sakkunniga inom området och kontakten mellan YAM-instruktörena och skolans egen elevhälsa är välfungerande så att man har möjlighet att fånga upp de som är i behov av mer hjälp. YAM kan inte och ska inte ersätta stödsamtal och terapi, utan YAM är just ett förebyggande och hälsofrämjande program som ska passa alla.

Som avslutning vill jag återgå till rubrikens fråga, är YAM en lätt lösning på ett svårt problem? Delvis. Det finns aldrig lätta lösningar och att implementera program för att främja välmående är aldrig den enda lösningen men det är en lätt och vettig väg att starta. Genom en satsning som omfattar alla ungdomar i den ålder då ungdomarna är som mest sårbara och påverkningsbara har man kommit förbi två stora hinder. Att programmet dessutom är evidensbaserat och uppvisar goda resultat nationellt bör också vara värt att ta i beaktande. Genom satsningar som omfattar större helheter och i ett förebyggande skede kommer vi småningom notera ett allmänt höjt välmående och en minskning av de i behov av omfattande och långvarigt stöd. Om vi går tillbaka till två av de prioriteringar som finns i den nationella strategin för psykisk hälsa; att bygga upp barns och ungas psykiska hälsa i vardagen och rätten till psykisk hälsa, kan vi gott konstatera att YAM är en åtgärd som uppfyller båda.

Ifall man får önska sig annat än fred på jorden och slut på sjukdomar önskar jag inför de kommande åren att även YAM får fortsätta att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa bland ungdomar.

/Sofie Ena

Sofie Ena är utbildad utvecklingspsykolog, familjeterapeut och nepsy-coach och utbildar sig för närvarande till psykoterapeut.