Confused
Hej!
jag är en 21 årig tjej som tillsynes lever ett gott liv. Jobbar inom vården och trivs så otroligt med mitt arbete. Jag är nog den som kommer först och lämnar sist. Allt fungerar rätt bra för mig men...
Det här med maten, jag har nog ingen god relation till mig själv och kosten och för att inte tala om träningen.
Jag kan inte sätta finger på vad det är som gör att jag känner att jag måste använda en app som räknar ut kaloriinnehållet och jag har satt det så att jag ska gå ner i vikt. Fast jag nog kanske inte behöver det!
Tränandet varierar, förut tränade jag hårt i redskapsgymnastiken, men fick lägga av för att jag fick shlatterknä som aldrig blev till något.
Nu går jag på gym 5 ggr per vecka oftast 1h åt gången ibland kör jag flera pass per dag. Och på helgarna blir det promenader, springturer.
På senaste har jag också tagit mig tid att kolla över proteininnehållet och vill ligga på en ungefär 160g per dag. Jag är intresserad av att bygga muskler men jag har ju som målbild väldefinerade muskler.
Under en längre tid har mina tankar om mig själv varit mörka och jag känner mig själv tom. Jag umgås nästan aldrig med nå vänner för jag hinner inte. Det är ett pusslas för att jag skiftesarbetar att hinna träna och inte stress träna på morgonen före kvällsjobb. Vad är dethär, jag känner ska det vara såhär? Det känns som jag vill leva såhär men jag orkar inte med det. Allt ska vara perfekt och inget få gå emot mig!
Hej Confused!
Vi ber om ursäkt att du fått vänta så länge på ett svar men vi på rehabiliteringen har varit bortresta på utbildning! Vi skickade din fråga vidare till en samarbetspartner - Rasmus på Fredrikakliniken och han svarar såhär:
Hej,
Din fråga och beskrivning väcker oro på flera plan. För det första känns det som om träningen och kosten kännetecknas av tvång och måsten istället för aktiva val och träningsglädje. Mycket av det du beskriver påminner om ätstörningssymptom och det har en negativ påverkan på så gott som alla delar av livet. Din beskrivningen ger också känslan av att det snarare håller på att sakta men säkert bli värre än bättre.
Du beskriver också symptom på depression och utmattning. Så mitt direkta svar på din fråga är NEJ, det ska inte vara så här. Kostkvalitet och träning ska inte gå före livskvalitet. Mitt råd är att söka professionell hjälp så snabbt som möjligt. Inom ätstörningsvården är de problem du brottas med bekanta och hjälp finns att få. Jag förstår att tanken på att öppna upp för en förändring och att visa sig sårbar kan kännas svår, men din fråga visar på att du redan inlett processen och vågat ställa frågan till dig själv.
Livet är inte och ska inte vara perfekt. Våga satsa på livskvalitet framom strävan efter perfektion.
Camillas kommentar: Sök hjälp t.ex. vid din arbetshälsovård, HVC eller ta kontakt till Fredrikakliniken!
H. Camilla R-N
Lägg till ny kommentar