Sign. Maria - vad gör jag när han får sina utbrott?
Hej
Min fråga gäller min man. Han är i arbetsför ålder. Går nog på jobb varje dag men har svårt att få något färdigt, vilket gör att han har långa dagar. Är inte intresserad av något. Har humörsvängninger ofta på veckosluten. När jag läst era sidor kommer jag främst att tänka på depression el. psykos. Detta beror inte på mediciner eller alkoholmissbruk. Han har mått dåligt redan en lång tid. Han har varit o pratat med psykiater ca 3 gånger fått medicin som han sedan lämnade för det är inte han som är sjuk utan omgivningen.
Har kontaktat min mans arbetsplatshälsovård för att få hjälp, kontaktat sjukhusets jour, ringt efter ambulans när det varit riktigt kritiskt (han hann smita innan ambulansen kom) ringt 112 men ingen tyks riktigt veta hur jag kan få min man att inse att han behöver vård.
Min fråga är vad gör jag när han får sina utbrott.?
Hej!
Du beskriver en svår situation som är bekant för en hel del anhöriga till personer med psykisk ohälsa. För en del som insjuknar i någon form av psykisk ohälsa så kan vägen mot en sjukdomsinsikt vara väldigt lång (flera år) och för en del så kommer den heller aldrig. Som närstående hamnar man då förstås i en svår situation, vardagen blir jobbig och kan komma att sätta förhållandet på stora prövningar, man slits mellan hopp och förtvivlan och oro för den som man tänker att borde få vård och hjälp men som pga. olika orsaker själv inte tycker att det behövs. Som anhörig får man då leva med och försöka hantera en uppsjö av olika känslor.
När jag läser ditt mejl så tänker jag att du i princip gjort allt vad du har kunnat, trots detta så har din man inte varit mottaglig för hjälpen som erbjudits honom. Faktum kvarstår att en vuxen människa kan vägra vård. En remiss till tvångsvård kan endast komma ifråga vid misstanke om psykos, om en person bedöms vara farlig för sig själv eller andra eller om den psykiska eller fysiska hälsan är i fara.
Utan att närmare känna till ert förhållande eller hur diskussionen mellan er brukar fungera så tänker jag att då du tar upp saken med honom (om att han borde söka vård) så försök att undvika att anklaga eller skuldbelägga honom utan försök utgå från dig själv, förklara DIN oro för honom, att du märker att han inte mår bra och på vilket sätt det påverkar dig och ditt mående. Förklara att det finns hjälp att få, att han kan börja må bättre och orka mer men att då måste han ta emot hjälp. Jag tänker att det också skulle vara jätteviktigt att du skulle få följa med honom till en läkare/arbetshälsovården eftersom du då skulle kunna ge en mer heltäckande bild av hans mående/beteende. Men för det krävs förstås att han går med på det?!
På din direkta fråga vad du ska göra då han får sina utbrott (utan att jag närmare känner till hur ett sådant utbrott ser ut) så tänker jag att det viktigaste är att du försöker hålla dig så lugn som möjligt och inte går ”i strid” med honom. Se till att du själv är så trygg som det är möjligt, att du kan ta dig ut/bort om det skulle behövas och att du vid behov kan ringa t.ex. en släkting som kan komma till hjälp. Förstås ska du ringa 112 ifall du känner dig rädd/hotad.
Psykisk ohälsa i familjen påverkar alltid anhöriga och jag skulle rekommendera att du själv söker stöd t.ex. hos familjerådgivningen eller en anhörigförening. T.ex. i Vasa finns Svenska Österbottens Anhörigförening: http://www.soaf.fi/ SÖAF har en anhörigrådgivare, Malin Knip som anhöriga kan kontakta för råd och stöd. Hon nås på tfn: 050409 9977 eller mejla: malin.knip@soaf.fi
Mvh, Camilla R-N
Lägg till ny kommentar