Sign. Rådvill - 26-årig Aspergare som går på tomgång

Vi har ett vuxet barn som är mycket intelligent och blev magister på rekordtid. Då hen var 12 år märkte vi att hen var annorlunda. Det tog tid att komma iväg någonstans, hen stannade och tittade och funderade. Efter diverse undersökningar under årens lopp fick hen diagnosen Aspergers syndrom. Samma sak har även jag hens far. Om vi nu hoppar över några år så är situationen nu denna att hen inte kan bo ensam i sin bostad utan bor med oss föräldrar i samma trakt. Hen stiger upp sent, knackar vanligen i väggen eller ropar på mamma. Sedan tar det tid att få hen ur sängen och det behövs mycken uppmuntran att få hen till badrummet. Mamma måste säga att hen skall sätta på vattnet.

Sedan skall hen äta men det lyckas bara om hen inte är olycklig, vilket hen ofta är och blir av de minsta problem. Hen frågar kanske 100 gånger om dagen "vad skall jag göra". Hen kan inte själv ta itu med något. Hen kan inte gå ut ensam utan endast i sällskap med mamma. Vi bor på landet och har djur som hen tycker om. Men mamma måste sitta bredvid  och hen ligger vanligen i hennes famn och tittar på djuren. Så fort mamma säger något hen inte tycker om blir hen på dåligt humör och går och lägger sig i sängen. Hen kan ligga flera dagar i sängen utan att göra något annat. Hen läser gärna böcker men då måste mamma sitta bredvid i soffan och även då frågar hen regelbundet "vad skall jag göra". Mamma upprepar många gånger "läs, läs, läs". Då börjar hen igen läsa. Hen läser även artiklar och skriverier på PC:n då hen är på gott humör. På kvällen är det en invecklad procedur då hen skall lägga sig. Tvättceremonin kräver uppmuntran av mamma och själva nattandet i sängen kan ta över en timme då hen pratar så mycket och behöver tröst. Om hen känner sig olycklig kan hen komma till vår säng och antingen behöva nattas på nytt eller lägga sig bredvid mamma.

Det här var nu kortfattat hur vår vardag ser ut. Enligt min uppfattning är min hustru "gift" mera med vårt vuxna barn än med mig. Jag har föreslagit skilsmässa då jag i praktiken inte har många stunder med henne. Hon hinner överhuvudtaget inte umgås med mig på dagar och kvällar och på natten är hon ju fullständigt slut. Hon säger att det nog blir bättre men det tror jag inte och jag orkar inte med ett sådant liv vi nu lever.