Social fobi
Jag har svårigheter med att vara ute bland människor. Sitter för det mesta ensam hemma och går inte ut (förutom med hunden).
Gör inget med kompisar (om de vill göra nåt tackar jag nej)vilket innebär att de inte hör av sig så ofta mera.
Om jag nångång ska ut å jogga så blir det 4 på morgonen när det nästan inte är nån ute.
Får panik känsla och vill bara hem om jag har folk runt mig.
Så i korta drag har jag inga kompisar inga hobbyer eller nåt socialt liv överhuvudtaget.
Vissa perioder så vill jag bara gråta..känner mig så psykiskt trött och allt känns så nattsvart. Inga framtidsutsikter,inga drömmar eller planer.
Har heller ingen man eller barn i mitt liv. Så det är bara jag och hunden.
Till jobbet har jag alltid gått men det är emellanåt tungt, när man är psykiskt trött och även "rädd" för vissa kunder (jobbar innom kundbetjäning). Så det är lite utmanande att vara glad.
Hej!
Det är normalt, för alla, att känna sig nervös, osäker och obekväm i vissa sociala situationer.
Social fobi innebär att man upplever ångest/starkt obehag när man står i centrum för andras uppmärksamhet. Man är rädd för att på något sätt göra bort sig inför andras blickar. Man kan vara rädd för att börja svettas eller darra så att det skall synas. Man kan vara rädd för att säga eller göra något som kan uppfattas som ”fel”. För somliga kan det vara så att man inte riktigt vet hur man skall bete sig i en social situation, man har kanske alltid haft svårt att tolka/läsa andra människor och därför tycker att det är jobbigt att vara bland andra.
Man räknar med att åtm. 3% av finländarna lider av en social fobi, dock kan man nog tänka att det finns ganska många som lider i det tysta och inte söker hjälp för sin situation. Du är inte ensam om detta problem! Jag sätter förstås inte någon diagnos på dig, det kan bara en läkare göra.
Det att någon utvecklar en social fobi kan bl.a. bero på ärftliga faktorer men det kan också finnas dåliga erfarenheter från tidigare som påverkar, t.ex. att man blivit mobbad eller hånad.
Att ha denna osäkerhet och rädsla för sociala situationer blir förstås en besvärlig och begränsande faktor. Ofta blir det en ond cirkel, man börjar begränsa sig mer och mer och undviker till slut dom flesta sociala sammanhang.
Det inverkar i olika grad för alla på hur vardagen påverkas men du uttrycker så tydligt hur nattsvart det kan kännas i perioder. Att alla framtidsplaner och drömmar ter sig omöjliga så som du känner och har det nu. Du beskriver också en stor ensamhet som en följd av att du isolerar dig mer och mer. Du har vänner men kan inte riktigt umgås dem och så ska du ju inte behöva ha det!
Du klarar, trots allt, av att jobba vilket ju är jättepositivt. Dock påverkas ditt arbete också av detta.
Du skriver inte hur länge du har haft det såhär men jag tolkar det som att du haft det jobbigt ganska länge. Du behöver absolut få hjälp med att bryta den här onda cirkeln.
Som självhjälp så är det bra att skaffa sig kunskap. Låna böcker och läs på via nätet om social fobi. Sedan är det viktigt att man försöker att inte undvika det som man är rädd för, istället borde man, i små doser, utsätta sig för de situationer som ger obehag. Börjar man undvika det mesta blir det bara värre i längden. Regelbunden motion, avslappningsövningar kan också hjälpa för att bättre kunna hantera rädslan.
Jag rekommenderar dig absolut att söka professionell hjälp för din situation. KBT (kognitiv beteendeterapi) är en terapiform som brukar fungera bra vid olika fobier. Hur lång tid man behöver gå i terapi varierar. Ibland används en kombination av terapi och läkemedel. Kontakta i första hand din arbetshälsovård alt. din närmaste HVC eller Mentalvårdsmottagning.
Gå gärna in på vår hemsida www.fspc.fi och bekanta dig med de anpassningskurser som förbundet anordnar. Att delta i en kurs, ger chans att träna social samvaro under trygg handledning tillsammans med andra i liknande situation dvs. man får kamratstöd.
Mvh, Camilla R-N
Lägg till ny kommentar