Träningsfreak
Hej!
Jag har problem och väldigt mycket problem. Vet inte hur jag skall gå till väga!
Blivit mobbad så gott som i hela grundskolan, av både elever och en lärare. När jag tänker tillbaka på lågstadiet och kanske själva grundskolan och även den utbildning jag gick i efter grundskolan så förstår jag knappt hur jag tagit mig igenom dom åren. Alla skolår genomsyrar PRESTATION och väldigt mycket ångest! Tror också att jag gömde min svaga självbild, självkänsla i att prestera och bli duktig och visst det har jag varit men missat så otroligt mycket annat som hör till fritidsintressen... nåja det om det I hela mitt liv har träningen funnits som en vän vid min sida, till träning har jag flytt både när jag mått bra men även när jag mått mindre bra. Tränade redskapsgymnastik från 1-8. I åttan började jag må dåligt, minns att jag då flydde mer och mer in i mig själv samtidigt som jag försökte vara med kompisar för att döva känslan av olust. Hela nian mådde jag kasst, minns att jag pratade med skolans psykolog men manipulerade bara och sa att allt var ok fast det nog i själva verket var det! Jag hamnade någonstans i den vevan att sluta helt med gymnastiken för att jag mådde så dåligt och hade inte kapacitet eller ork att träna såpass mycket. I samband med att jag slutade gymnastiken började jag mixtra med maten väldigt mycket då var jag 14/15 år och idag är jag 21. Än idag upplever jag problem med mat men ännu mera träningen. Jag använder mig utav en app som räknar kcal innehållet i allt och jag är besatt av den.
Hmm hur ska ja beskriva mig. Jag äter hälsosamt men ligger alltid i underkant då av kcal för att jag tränar. Om jag int sätter in kcal i appen så anser jag att det inte är någon vits med dagen eller någon vits för träning likaså om jag inte har pulsklocka vid träning är det ingen vits för att jag då inte har koll på förbrukningen. Jag kan fast beskriva ett dagsintag av mat här och nu:
Frukost: Turkisk joghurt (194kcal), Valio maitorahka (150kcal), Blåbär (38kcal), Banan (125kcal)
TRÄNING: Promenad -263kcal
Lunch: Raw hampa frön (92kcal), Havreprotein helhetshälsa (320kcal), turkisk jogurt (92kcal), Blåbär (38kcal), Banan (125kcal)
Middag: Nötkött (143kcal), Morot (36kcal)
TRÄNING: Högintensiv löpning -1000kcal
Kvällsmål: Valio maitorahka (150kcal), turkisk joghurt (92kcal), Mullbär (89kcal), Rawboll (30kcal)
Under dagen dricker jag åtm. 3 liter vatten och även mera om jag tränar.
Försöker undvika socker, onödiga tillsatser, gluten och sådant som anses vara skadligt för hälsan.
Jag tränar upp till 6 gånger i veckan om jag tex tar förra veckan som ett exempel:
Måndag: löpning maxträning 1h
Tisdag: Tung styrketräning 2.5h +promemad
Onsdag: lång promenad och djupstretch
Torsdag: intervall löpning 30 min +mage och rygg 30 min
Fredag: Uphill spinaxträning 1h core och mobilitering 1.5h
Lördag: styrketräning 2h 45 min
Söndag: restday promenad 2h
I det stora hela börjar jag uppleva detta lite som ett problem. Jag upplever mig vara styrd av träningstankar och mattankar.
Det påverkar inte mitt jobb, jobbar med funktionshämmade och trivs oerhört bra.
Det som det påverkar är det sociala, jag har inga vänner mera och känner mig så ensam med allt. Alla andra har pojkvänner av mina "riktiga polare", jag är utan och när jag tänker på det så inser jag också vem vill vara med ett svin som jag.
Jag har problem med mig själv, i vissa situationer vill jag förneka problemen ibland blir de påtagliga. Har en underbar familj som inte vet en susning om något, jag har berättar för nägra kompisar men det är jobbigt att prata om det. De frågar ofta hur det är men jag tycker det är lika lätt att svara bra själv då?
Nåjå såhär är det, vad är dethär?
Kan även tilläggas att jag är ca. 165cm lång och skulle så gärna tona upp mina muskler)
Hej!
Tack för din fråga!
Du skriver insiktsfullt och beskrivande kring din problematik. Du har haft en jättejobbig skoltid som du tog dig igenom genom att prestera och vara duktig och detta verkar vara ett mönster som har följt med dig in i vuxenlivet. Nu har matkontrollen och träningen ”tagit över” en så stor del av din vardag att det inverkar på ditt sociala liv. Maten och träningen och jobbet tar förmodligen det mesta av din energi och då blir det inte mycket över till kompisarna och annat roligt.
Du skriver att du har en underbar familj som inte känner till ditt problem och jag tänker att det skulle vara bra om du kunde öppna dig för, åtm. någon, i din familj. Dels skulle det säkert vara en lättnad för dig själv men du skulle också ge chans åt familjen att kunna stöda dig!
Jag tycker absolut att du ska söka hjälp och stöd för dina problem, så att du kan få ett bättre socialt liv med vänner och annat roligt igen!
Ta gärna kontakt till Fredrika kliniken i Jakobstad, där är dom bekanta med den här typen av problem. De har telefon: 050-436 7468 (poliklinik), e-post: atstorningspkl[at]jakobstad.fi eller fredrika[at]jakobstad.fi
Mvh, Camilla
Lägg till ny kommentar